Svenskarnas kyrka är nu i tjänst
Efter helgens pingstfirande med högmässa och präst- samt ärkebiskopsvigning har Svenskarnas kyrka nu påbörjat sin tjänst.
Vi var tolv stycken som samlades i Svenskarnas hus i Skåne den 19e maj. Flera av de närvarande hade rest många mil, en till och med från annat land, för att vara med. Men någon trötthet fanns inte att se bland de tillresta.
Dagen var välsignad från första stund och det var en vacker syn som mötte de församlade när de kom in i det som fick tjäna som kyrkorum denna dag. Församlingsmedlemmar hade ställt upp och ställt fram.
Vår blivande ärkebiskop inledde med bön och gemensam psalmsång. Få handlingar är så uppbyggande som att sjunga Guds lov tillsammans. Bland andra psalmer sjöng vi Fädernas kyrka och Vår Gud är oss en väldig borg. Båda är mycket viktiga för Svenskarnas kyrka.
Innan högmässan hölls ett föredrag som försökte svara på några vanliga frågor som ofta ställs till kristna nationalister:
Vilka är Gudsfolket?
Gör Gud skillnad på människor och vilka är djuren med händer?
Hur ska vi se på främlingar och segregation?
Var Jesus Kristus jude?
De församlade fick höra många bibliska sanningar som aldrig hörs predikas på grund av fega eller okunniga och ointresserade predikanter.
Med tanke på att högmässan behövde få ta sin tid blev de gemensam lunch där de församlade fick tillfälle att både prata om föredragets innehåll, men också lära känna varandra. Det fanns mycket värme vid bordet, där en kall lunch serverades.
I Svenskarnas kyrka följer vi den traditionella liturgin som Svenska kyrkan också följer. Högmässan med präst- och ärkebiskopsvigning kändes således igen. Vår kyrka är ingen “ny” kyrka. Svenska kyrkan har svikit sitt uppdrag genom att lyda människor mer än Gud och vi är därmed den fortsättning på fädernas kyrka som är utvald av Gud att göra hans vilja här i Sverige.
Från en deltagare:
Att ha hittat hem. Det var tanken som fanns i bakhuvudet under hela dagen. Genuint. Ärligt. Värme från systern och bröderna på plats. Jag knäböjde för första gången i sällskap med en församling. Jag bad om förlåtelse och styrka för första gången i sällskap med en församling. Jag känner att mitt liv där tog en ny vändning.
Sång och bön och tillbedjan. De tolv församlade fick vara med om något välsignat, dagen då Svenskarnas kyrka välsignades av Gud och herren Jesus Kristus. Nattvarden togs emot som sig bör och känslan var påtaglig. Alla sanna kristna under alla tider fanns där i rummet med oss.
Och vi tog emot den av vår ärkebiskop som kort innan avgivit löftena och mottagit handpåläggning från hela församlingen.
Från en deltagare:
Jag vet inte vad jag känner riktigt ännu. Jag har fortfarande så många känslor och tankar. Alla var så fina mot varandra. Det kommer ta tid att låta allt sjunka in.
Några av deltagarna var tvungna att åka hem direkt medan andra blev kvar en stund och samtalade. Trots en lång dag och ett intensivt schema verkade ingen av de församlade särskilt trötta.
Kyrkorådet fick tillfälle att sitta ner och samtala en stund. Eftersom detta var den första gudstjänsten och högmässan fanns det mycket att gå igenom. Några av deltagarna bidrog med konstruktiv kritik och en sak som stod helt klart var att vi framledes kommer inleda med mässan för att ge deltagarna möjlighet att sedan kunna dela med sig av sina känslor och tankar.
Det var en helig stund och en helig gemenskap. Sådant väcker mycket inom människor.
Från en deltagare:
Överträffade alla förväntningar, fyllde det tomrum som tidigare varit.
Kyrkorådet planerar i detta nu nästa tillfälle för gemensam träff med gudstjänst och föreläsning. Vi vet att den kommer genomföras i Svenskarnas hus i Älgarås men datum ber vi att få återkomma med.
Avslutningsvis: ett tack till alla som närvarade vid pingstfirandet och speciellt till er som gjorde tjänst under dagen. Ni gjorde så att både vårt andliga som fysiska behov av föda tillfredsställdes.