Mörkret och ljuset

Herdabrev 18 från församlingsintendenten, 3/10-2025

Ebba Åkerlund, Tommie Lindh och nu även Charlie Kirk.

Dessa är alla offer för en diabolisk ondska som manifesteras i mångkultur, vänsterliberalism och globalism. Elva-åriga Ebba dog av en islamistisk terrorist som aldrig skulle satt sin fot i Sverige. Nationalisten Tommie dog när han tappert försvarade sin vän som höll på att bli våldtagen av någon som också aldrig skulle suttit sin fot på svensk kristen jord. Och nu i fallet av den Amerikanska konservativa kommentatorn Charlie Kirk, som sköts mitt på ljusa dagen av, denna gången, en vänsterextrem terrorist.

I alla dessa tre fall har gärningsmannen mer eller mindre avsiktligt tillbett en och samma mästare, Djävulen. I de två svenska fallen är det djävulsdyrkan som kallas för Islam som är boven och i detta senaste fall med Kirk så är det den hedonistiska djävulsdyrkan som kallas för vänsterliberalism som är orsaken.

Efter sommarens ljus och värme kommer höstens kyla, mörker och regn. Även så är det i kampen mot mörkret här på jorden. Låt dessas tragiska öden bli en påminnelse om det faktum att världen är i djävulens våld. ”(…) Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet 5:8) Det är en verklighet som alltmer gör sig påtaglig. Men misströsta inte, kom ihåg hur tron på Kristus kom att bli den dominerande tron i det gamla romarriket, nämligen genom martyrer.

Dessa tre martyrer, de dog antingen bara för att de tillhörde Guds utvalda folk eller också för att de genom sina gärningar hade förargat ondskans furste. Till detta hör alla de aborterade foster som aldrig fick se sin mor i ögonen, för dessa arma själar är Herren Jesus barmhärtig och god och det är min starkaste övertygelse. För även om världen och ondskans makter kanske vill oss illa så vill inte vår fader i himmelen oss något illa. Han vill att vi ska härda ut, fortsätta kämpa, stå på oss och glädjas över våra bröder och systrar som genom det heliga martyrskapet har fått komma till Herren.

”Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år” (Upp 20:4)

och

”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Joh 15:13)

Vi går mot mörkare tider, både rent kalendariskt men kanske också rent världsligt. Den goda kampen har gjort framsteg, men mörkret som vi nu har sett vill slå tillbaka. Det ser vi inte minst genom de många kyrkor som vandaliseras och attacker som sker mot kyrkor runt om i världen. Men frukta inte, för ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5).

Men även om vi går mot mörkare tider så har vi något att se fram emot. Nämligen den stora högtid som utplånar mörkret och istället fyller våra liv med ljus och värme, jag talar givetvis om julen. Den högtid som firar att vår Herre Jesus Kristus kommer till vår jord, i köttet, visar oss att det finns en annan väg att gå, en väg som leder till ett liv som är fyllt med mening och som aldrig tar slut. Bär det med er när vi nu fortsätter in i hösten, ta det till er när nästa illdåd inträffar och glöm inte att vår gemenskap med Gud och med varandra aldrig tar slut.

Även om herdabreven inte är lika många eller om träffarna är långt isär från varandra. Ha tålamod och finn förlåtelsen i era hjärtan. Vi skapar vår församling tillsammans, allt efter den tid och resurser som vi tillsammans kan uppbåda. Vi är inte ensamma, vi har varandra och vi har vår Herre Jesus Kristus som alltid går vid vår sida.

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” (Jes 9:2)

Herrens frid vare med er alla!

Församlingsintendenten