Bibeln instruerar oss att: “Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Romarbrevet 12:9). När vi konfronteras av ondskan och mörkret ska vi avsky det och bemöta det. Vi ska vara en kraft av ljus och kärlek - och den ultimata formen av kärlek är att göra den största uppoffringen: “Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.” (Johannes 15:13).
Tommie Lindh uppfyllde dessa heliga krav, när andra - svagare män - skulle tveka. Han var ett ljus när mörkrets krafter försökte förstöra. Den elfte maj 2020 lämnade han jordelivet.
Huruvida han hade en tro eller inte är okänt för oss. Oavsett tro, eller icke-tro, är Tommie för oss, och för Gud, en martyr för godheten. Om han, när han gick martyren döden tillmötes, fick träda fram inför Gud och där kunde beskåda Herrens storhet och härlighet vet vi inte. Om han fick stå inför Gud och se Jesus sitta på Faderns högra sida, och där och då bekänna att Jesus Kristus är Herre kommer vi aldrig veta. Men hans insats, hans stordåd, gjorde honom förtjänt av en sådan heder!
Hans tro, eller icke-tro, är som sagt oväsentligt. Hans insats, hans beslutsamhet att hjälpa en vän i nöd. En vän som befann sig i ett oerhört utsatt läge. Angripen av en främling, en av mörkrets krafter, då tog Tommie sitt kors och gjorde det som var tvunget - det som var hans heliga plikt, att skydda en folkfrände, att försvara sitt folk. Han fullgjorde sin heliga plikt och fick sätta livet till. En ädlare död finns inte, och en sådan död ger honom sannerligen en plats hos Fadern i himlen. Det är min och vår kyrkas övertygelse att individer såsom Tommie Lindh, som tjänar Gud och sitt folk på ett sådant osjälviskt och heroiskt sätt, kommer att få sitta till bords med Herren Sebaot.
Tillsammans med vårt folks långa historia av martyrer och hjältar har Tommie Lindh blivit kanske en av de största martyrerna av vår tid. Tommie, din insats inspirerar oss och din död vill vi hedra!
Ärkebiskopen