Vi har precis firat påsk, där Jesus visar oss vägen till det eviga livet och den storslagna segern! Segern över mörkret när han på påsknatten segrar över ondskan och återvänder till livet. Detta skedde då folket återigen hade vänt sig bort från Gud och istället anammat världen och djävulen.
Vägen, sanningen och livet
Jesus kom till jorden för den enkla anledningen för att visa oss sanningen och öppna porten till himlen. För Herren Jesus Kristus är, genom sin död och uppståndelse, vägen, sanningen och livet. Skapelsen blir på långfredagen upprättad och mänskligheten blir räddad. Man hade kunnat hoppas att detta var slutet på all ondska och mörker i världen. Men världen är i hin Håles våld.
Kyrkan som uppstår efter denna kosmiska händelse kom att sprida det glada budskapet. Budskapet om en räddning, en väg ut ur allt lidande. Vårt nordiska folk anammade det kristna budskapet, inte som en ockuperande livsåskådning, utan som en filosofi i harmoni med deras leverne. Men redan då var onda krafter verksamma inom kyrkan och de fördärvade den heliga tron.
Luthers motståndskamp
Martin Luther, den tyska hjälten som stod upp emot den påvliga överhögheten, följde i Jesu fotspår. Luther såg på den värld han levde, såg allt som var gott och allt som var ont. Han såg att kyrkan hade fallit i ondska och dyrkade Mammon istället för Gud. Han såg att kyrkan måste räddas och gör således motstånd. En kamp som kom att kräva oerhörda mängder människors liv. En kamp mellan gott och ont, där det goda övervinner det onda. ”Ty ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” (Joh 1:5).
De nordiska och europeiska folken, Guds utvalda, blir befriade genom kampen som Luther påbörjade. Befriade ur ondskans klor.
Men säg den lycka som varar.
En värld i den ondes våld
1800- och 1900-talets dekadens smyger sig in i samhällen runt om i väst. Land efter land faller och ondskan blir ett faktum. Tappra försök att kuva detta mörker under 1900-talets första hälft faller till föga. Här hamnar sorgligt nog de europeiska folken i skottgluggen för all världens ondska. Djävulen vill ju inget hellre än att förinta Guds skapelse, allra helst kronan av just denna skapelsen.
För så blev det, ondskan i alla dess former trängde sig in i bland de europeiska folken. Inte ens de heliga rummen blev skonade. Kyrkan och folket förföll in i ett diaboliskt mörker. Hade mörkret övervunnit ljuset till slut?
Om Gud är med oss, vem kan då vara oss emot?
Du som läser denna text kan glädja dig över det faktum att mörkret aldrig kan vinna över ljuset. Vid denna tiden som du läser detta är skapelsen, europén och svensken återupprättad. Samhällets förfall är fortfarande en realitet, men nu är kyrkan återuppstånden.
Genom Svenskarnas kyrka knyter vi an till Jesu frälsande verk, Martin Luthers läror och motstånd gentemot världen samt Uppsala möte 1597 fastställande av det faktum att svensken, och i förlängningen europén, är Guds utvalda folk. Berättelsen tog inte slut i mörker, utan den fortsätter med oss som ljusets försvarare. Genom denna kyrka kämpar vi för vårt folk och vår tro. Vi tar upp kampen emot det förfall som fortfarande håller ett hårt grepp om vårt land och vårt folk.
Detta är en påsk för vårt folk. Vår kyrka är inte ny, är inte gammal, utan vi är Kyrkan. Den som alltid har varit och alltid kommer att vara. Det är vår uppgift att aldrig låta den falla för ondska och frestelser. Det är så lätt då ”er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka” (1 Pet 5:8). Men ”håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.” (Ef 6:16-17). Detta är det glada budskapet.
Vi är inte ensamma i kampen mot ondskan, vi har Jesus Kristus vid vår sida. Som ensam besegrade djävulen och döden. Jesus gav sitt liv för oss, så att vi kan få leva. Vi kan få ta emot och spridda kärlek. Vi får ta till oss den lutherska andan av uppror och motstånd mot vad världen vill att vi ska vara och göra. Uppror genom att visa kärlek, till vårt folk, vårt land och vår natur. Vi ska inte se på vårt eget folk som fienden, för Jesus berättar för oss: ”Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig (…) Och jag ger mitt liv för fåren” (Joh 10:14-15). För alla vi har vid något tillfälle i livet haft fel eller gjort fel. Därför måste vi se på våra medmänniskor, vårt folk, med kärlek och omsorg. Även dessa är Guds får, precis som vi.
Genom denna kärlek får vi göra det europén är skapt till att göra, nämligen till skapa och bygga. Bygga en gemenskap som håller genom tid och otid. Till den dag då vårt land är befriat och vår ras säkrad. Då återtar vi kyrkorna och rättmätigt intar den roll som den enda och eviga kyrkan för svenskar, av svenskar.
Församlingsintendenten
Detta var mycket glädjande läsning. Hoppas ni går ut med hur man i framtiden kan bli medlem.