Gåvor kan vare sig krävas eller förväntas

Vi ska öva oss i ödmjukhet, inte högmod.

När man lyssnar på sina egna tankar är det tydligt att det mesta utgår från vad man själv vill ha eller tror sig behöva. Vi är sådana allihopa, och även om vi ofta och gärna ställer upp för andra, är “jag” centralt. Särskilt så i vår tid.

Det kan handla om saker, semester, boende eller mer närstående som barn och familj. “Jag vill” är det som ofta dikterar. Vi uppmuntras av världen och denna världens härskare (1 Joh 5:19) att det rätta är att prioritera “jag” i alla lägen.

Som kristna värjer vi oss från detta eftersom vi ser oss som tjänare. Vi tjänar Gud och hans folk genom den folkkyrka som är verksam i vår tid. I vänskap strävar vi efter att tjäna varandra som bröder och systrar. Samma gäller också i romantiska relationer där vi vill vara varandras tjänare. Denna inställning lägger grunden för harmoni och endräkt.

Som kristna män och kvinnor vill vi välja bort denna världens “logik” till förmån för en gudomlig idealistisk vilja som kräver mycket av oss att implementera, men som ger mer när man hittar fram. Franciskus av Assisi ger oss vägledning i bönen som kallas efter hans namn. I den uppmanas vi bland annat be:

“…låt mig inte så mycket söka att bli tröstad som att trösta, inte så mycket söka att bli förstådd som att förstå, inte så mycket söka att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som man får.”

Denna inställning ställer allt på ända och det är tjänarens rättesnöre. I vår relation med vårt folk och dem vi älskar så är denna väg uppenbart rätt. Gör nu inte misstaget att tro att denna inställning innebär att du ska låta dig “köras över”. Korstågen visar på skillnaden mellan vår relation med Gudsfolket (vårt folk) och främlingar som försöker ta över. Sammalunda är instruktionerna alltid till församlingen först och folket i gemen därefter.

Tacksamhet och arbete

Guds gåvor till hans folk är många. Men vi måste komma ihåg att gåvorna inte kan förväntas. Somliga “gåvor” är mer allmänna instruktioner som, om vi följer dem, kommer göra att det går oss väl. Andra gåvor är mer direkta. Men de är gåvor som ges oss, inte något vi någonsin kan kräva.

I Psaltaren 127:3 läser vi till exempel:

“Se, barn är en gåva från HERREN, livsfrukt är en lön.”

Hans folk ska se sina barn som gåvor från honom. Så viktiga är de och så ska du se på dem. Varje förälder ska se sina barn som gåvor från Gud. Föräldrar ska sätta sina barns välfärd, trygghet, uppfostran och utbildning framför sig själva. Den som har barn bör stanna upp och fundera.

Den som inte har barn, förstå vad det innebär på riktigt och inse att du måste lägga den bästa grund du kan för att välkomna gåvan från Gud. Du tjänar Gud och folket och i den aspekten ska du se ditt föräldraskap.

Det handlar om att ta ansvar.

Också frälsningen är en gåva

Martin Luther påpekade att frälsningen är en gåva vi inte kan förtjäna utan att den kommer av Guds barmhärtighet. Men han sa också:

"Vi är räddade genom tro allena, men den tro som räddar är aldrig ensam."

Detta citat sammanfattar Luthers syn på förhållandet mellan tro och gärningar, där tro leder till gärningar men inte är beroende av dem för frälsningen. Enligt Luther kan man ha visshet om sin frälsning genom tro på Jesus Kristus, förtröstan på Guds löften och Andens vittnesbörd i ens liv. Tro, hopp och kärleksfull tjänst för Gud, familj, folk och nation alltså.