Fastan

Herdabrev 14 från Ärkebiskopen, 9/3-25

I skrivande stund befinner vi oss vid första söndagen i fastan, dagens tema är ’prövningens stund’ och vi får läsa ur Bibeln hur Jakob i Jakobsbrevet förmanar oss att hålla ut, så att vi kan ta emot det eviga livets segerkrans. Och ur Matteusevangeliet kan vi läsa hur Jesus säger åt Petrus, ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors” (Matt 16:23). Prövning, förmaning, bot och bättring. Starka och tunga ord att handskas med. Vad ska det tjäna för syfte? Att prövas, att förmanas, att göra bot och bättring. Vi behöver komma underfund med vad fastan faktiskt innebär.

Det innebär att vi människor försöker vara i harmoni, i balans, med vår Gud och med den naturliga ordning som vår Herre har skapat åt oss. Fastan är en tid där vi i tanke, ord och gärningar försöker vända oss till Gud och leva våra liv på jorden i fullkomlig gemenskap med Herren. Men varför behöver fastan vara jobbig? Varför ska den vara ansträngande och påfrestande? Om det var enkelt att leva helt öppen för Gud, då hade vi inte behövt bön, vi hade inte behövt be om förlåtelse och Jesus hade inte behövt dö för vår skull. Vi hade heller inte behövt fundera kring vad som är rätt och fel.

Det är jobbigt just för att vi behöver bryta med våra egna rutiner, våra egna tankar och våra begär. Det är som det står i Jakobsbrevet 1:14 ”Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs”. För det är ur våra egna begär som synden växer fram. Våra begär efter mat leder oss till att frossa efter godis och läsk. Våra begär till närhet och kärlek leder oss till liv av skörlevnad och porr. Våra begär efter att få ha fina saker omkring oss, eller på oss, leder till girighet och habegär.

Alla dessa begär som går för långt, alla dessa begär som leder till synd, är det som gör det omöjligt för oss att lyssna och känna Gud. Vi gör det även otroligt svårt att lyssna till oss själva. När vi själva tänker ”stopp, inte mer öl eller pengar eller snusk” gör synden det otroligt svårt att dels lyssna till vårt inre rop. Samtidigt som vår egna vilja förvrängs till att inte ens vilja ändra sitt beteende. Varje dag brottas vi alla med våra begär, hur mycket man tillåter och när man sätter stop. Varje dag är en prövningens stund. Det är inte Gud som prövar oss, det är synden som prövar oss. Kommer vi ge efter eller göra motstånd.

Fastan har påbörjats, i onsdags fick kanske många av oss ett kors ritat i pannan av aska. Det vill påminna oss om att vi inte är Gudar, vi är inga mästare, vi har ingen makt. Av jord är vi komna och till jord ska vi åter bli. Vi är bara människor, med brister och begär. Vi lyckas inte alltid stå emot våra begär men vi kan däremot motstå mer än vad vi tror. Med självinsikt och stöd från en Gud som om några veckor lät sin ende Son dö på korset och återuppstå. Kristus besegrade döden och vi får ta del av denna seger. Genom att följa Jesus, förbli hans lärjunge genom livets olika motgångar och göra bot och bättring när det blev fel så får vi ta emot det eviga livets segerkrans.

Ta nu denna tiden till självinsikt och förbättring. För din skull och ditt folks skull. Öva på att motstå begäret, kanske genom att fasta från vad det begäret vill ha, och på så sätt göra dig redo för påskveckan som närmar sig, då världen går från död till liv. Askonsdagens förmaning får bli de ord som sporrar oss till handling, till bot och bättring: ”människa, av jord är du kommen och till jord ska du åter bli. Omvänd dig, tro evangelium.”

Ärkebiskop +Karlsson