Dopet, vår kyrkas uppgift

Herdabrev 6 från ärkebiskopen, 21/7-24

Jag hoppas inte det har undgått någon att vi fick äran att första gången hjälpa två sökande personer som har kommit till oss och bett om hjälp att låta sig döpas. En uppgift vi antog med glädje, stolthet och stor ödmjukhet.

Att dessa individer, utan att ha träffat oss och endast sett vad vi har gjort och vad vi bekänner, vänder sig till oss och ber oss om hjälp är bevis på två saker. Det första är när gudsfolket står öga mot öga med sanningen manas dem att söka sig till den. Det fick vi se med dessa två som vågade att ta steget och kontakta oss. Det är inte bara modigt men det är också heligt. För där har den Helige Anden rört vid dem och manat dem att följa Gud och låta sig döpas. Det andra är att vi, med all ödmjukhet, kan konstatera att vi sannerligen är sanningens beskyddare.

Vår kyrka, alla vi, är sanningens förkämpar. Det är ett uppdrag som vi inte ska ta lätt på. För Mycket och många vill oss endast ont. Ett tydligt bevis på detta är att när vi precis inlett dopgudstjänsten kommer det en orm simmandes i vattnet emot oss. Men vi fortsatte, vi lätt oss inte bli skrämda eller avbryta. Den simmade sedan därifrån. Nu vill jag poängtera att det kanske inte hade någon betydelse. Ormar är också Herrens skapelse. Men alla vi kan stämma in i idén om ormen som en symbol för ondska.

Det kanske bara var en orm som hade sina vägar förbi. Men kan också vara djävulens försök att skrämma oss. För visst är ormar inte nödvändigtvis dödliga i Sverige, men likväl är de läskiga. Vi kommer aldrig kunna veta. Men medan vi sjöng och bad vågade sig inte ormen i land utan slingrades sig genom vattnet därifrån och nog undan jag välsignade vattnet. Ni får själva dra era slutsatser.

Oavsett så blev det en otroligt fin dopgudstjänst där himmelrikets närvaro var påtaglig. Det gick inte att gå miste om. Men varför ska vi genomföra dop? Vad för funktion fyller dopet?

Jo, jag ska inte återge det doptal jag höll för dopkandidaterna men jag vill ge er en liten kort introduktion till dopet. För dopet är något vi kommer ha anledning att återkomma till. Dopet är ett sakrament, en helig handling som Herren Jesus Kristus har befallt oss att göra, vilket vi måste ta ytterst allvar. För i dopet händer det två saker, lite förenklat. Det ena är försoning och det andra är gemenskap.

Försoningen sker när kandidaten avsvärjer sig Satan och låter det heliga välsignade vattnet rena dem från deras synder. För genom dopet får individen sina synder förlåtna och får som gåva möjligheten till vidare förlåtelse för alla synder som personen kommer begå fram tills den dag på det är dags att lämna jordelivet. Genom dopet blir vi inte perfekta men den himmelska porten öppnar sig och Herrens nåd och kärlek blir oss tillgänglig.

Gemenskapen får kandidaten i samma stund som denne reser sig ur vattnet, återuppstånden ifrån den eviga döden som synden medför. Nu ståendes, segrandes, och har mottagit det eviga livet som gåva är kandidaten välkomnad till Guds familj. Med alla Hans änglar, helgon och alla de som har gått före oss in i evigheten. Samma familj som är med oss när vi delar bröd och vin i den heliga nattvarden.

Som sagt, mycket kan sägas om dopet och dess mysterier. Men vi får finna trygghet i att dopet är tillgängligt för oss alla. Och är man redan döpt ska känn dig trygg i att du redan nu har vunnit det eviga livet. Lev med Kristus och ta vara på gåvan som är syndernas förlåtelse. Sök den ständigt så du inte försakar det eviga livet.

Ärkebiskopen