Ateismen utger sig för att vara ett intellektuellt ställningstagande, ett resultat av rationellt tänkande och vetenskaplig skepticism. Men i själva verket är ateismens drivkraft inte kunskapen om Guds icke-existens, utan snarare önskan att Han inte ska finnas. Människan vill vara sin egen herre, fri från Guds bud och utan ansvar inför sin Skapare. Därför förnekar hon Honom – inte för att bevisen saknas, utan för att Hans existens skulle innebära en begränsning av hennes själviska begär.
Bibeln är tydlig: "Då de påstod sig vara visa, blev de dårar" (Romarbrevet 1:22). Ateismen är i grunden inte en logisk slutsats, utan en andlig revolt. Den bygger på två pelare: stolthet och sensualitet. Stolthet, eftersom människan vill upphöja sitt eget förnuft över Guds sanning. Sensualitet, eftersom hon vill leva i synd utan att bli påmind om domen.
I en värld där Guds existens erkänns, finns en absolut moral, ett syfte med livet och en evig dom. Men om Gud förnekas, kan människan leva som hon vill, skapa sina egna regler och undkomma all yttersta rättvisa – åtminstone i sina egna ögon. Detta är anledningen till att ateismen alltid har varit lockande för dem som vill leva i uppror mot Gud … på sätt och vis lockande för oss alla om vi ska vara ärliga.
Men den som förnekar Gud lever på lånad tid. "Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud" (Psaltaren 14:1). Deras liv kan fyllas med tillfällig njutning och intellektuell arrogans, men en dag ska de stå inför den Gud de förnekat. Och då ska varje knä böjas och varje tunga bekänna att Jesus Kristus är Herre (Filipperbrevet 2:10-11).
Men på vägen dit fördärvar de världen med ersatz-religioner som kommunism, klimathyseri, liberalism och så vidare.
Den verkliga lösningen på ateismens mörker är omvändelse och tro. Ingen människa kan komma till Gud genom egen visdom eller förnuft. Det krävs ett ödmjukt hjärta, villigt att böja sig inför sanningen och erkänna sin synd. Gud är nådig mot den som söker Honom i uppriktighet, och Hans frälsning erbjuds åt alla som vänder sig till Jesus Kristus. Därför ska vi försöka att inte döma våra systrar och bröder.
Ateismens lockelse är kortvarig, men Guds rike är evigt. Den som sätter sin tro på Herren ska aldrig komma på skam.
Sveriges problem beror mycket vårt avkristnade samhälle.
Otroligt väl formulerat