Demonstranterna i England - vår tids korsfarare

Engelsmännen står upp för sitt folk - och med det låter Guds vilja ske

Vi lever i en tid då våra politiker säljer vårt folk på auktion och ”svenska” kyrkans ärkebiskop anser att mångreligiositet berikar vårt folk och vår kristna tro. Det är lätt att förlora hoppet, när vi ser hur allt går åt fanders och ingen verkar bryr sig, eller?

Motståndet lever, ondskans makter bekämpas. Vi kan se det hemmavid här i Sverige, detta land som är världens skräckexempel. Och vi kan se hur Engelsmän kämpar för rättvisan och sanningen i Storbritannien, ett land som är vårt stora skräckexempel. Där nu tre unga flickor fick gå döden tillmötes alldeles för tidigt när en afrikan begick fruktansvärda mord. Må Guds goda ande vila över dessa flickor och må elden aldrig slockna kring denna man som utan tvekan är djävulens hantlangare.

Genom att stå upp för sitt folk, då gör man Guds vilja.

Den tråkiga sanningen är dock att genom dessa hemska mord får vi ytterligare bevis för hur Bibelns profetior uppfylls:

”Invandraren som bor hos dig ska höja sig över dig allt högre och högre, men du ska sjunka ner allt djupare och djupare […] Han ska bli huvudet och du ska bli svansen.” (Femte mosebok 28:43-44)

Gudsfolket överger Gud och Guds lagar, resultatet blir att vårt folk, Gudsfolket, blir som trälar under dessa främmande folk. Vi förlöjligas, förslavas och mördas. Därför blir det särskilt uppseendeväckande när dessa engelsmän, faktiskt säger ifrån emot den fientliga staten, Islam och mot rasfrämlingar. Genom att stå upp för sitt folk, då gör man Guds vilja. De vågade stå upp och reagera när deras egna folk mördas på öppna gator.

Som på beställning ser vi även att systemmedia demoniserar dem, det är oundvikligt och hör likväl de profetior som vår Herre har berättat för oss. Men trots det så fortsätter kampen. Enade i motståndet mot Islam och djävulens irrläror står de engelska protestanter och irländska katoliker. Om vi för bortser från de avskyvärda demoniska dumheter som katoliker tror på och ställer sig bakom kan vi nu se något vackert. En enad front mot ondskan. Detta är något som vi inte har skådat särskilt många gånger i vår historia. Vanligtvis befinner sig katoliker och protestanter i ett tillstånd av strid. Vilket i sig inte är något konstigt, det hör till att ljuset vill nedkämpa mörkret. Det stora undantaget är det tidiga 1900-talets korståg mot den röda pesten i öst. Där européer av en hel del olika religiösa schatteringar enas genom blodet de delar med varandra, och går samman i en helig kamp mot djävulen.

När de enar sig så måste vi kunna göra detsamma.

Att katoliker och protestanter nu går samman är dels ett tecken på hur illa det faktiskt är. Men det finns något vackert, något otroligt heligt, att Gudsfolket enar sig och börjar göra motstånd trots sina religiösa olikheter. För våra religiösa olikheter kan, efter att det yttre hotet blivit nedkämpat, tas itu med. Gud vill givetvis att hela Gudsfolket ska tillbe Honom, i enlighet med det förbund Han en gång slöt med oss. Men viktigare just nu är att vi står enade. Herren ser vart det här leder, vi kan bara börja ana vad Han ser i vår framtid. Oavsett så är jag övertygad om att vi behöver varandra. Något som Jesus flera gånger antyder. Vi behöver varandra, för att härda ut och kunna kämpa tillbaka mot ondskan, synden och djävulen.

Kan dessa gamla fiender, enas i kampen mot en yttre ondska, så måste vi göra detsamma. Katoliker, Lutheraner, Asatroende eller någon annan kristen gruppering. Kampen fortsätter, för dem såväl som för oss. Vårt folk har kämpat i alla tider, mot yttre eller inre fiender, men denna tiden vi lever i är annorlunda. Det är först nu som djävulens klor har satt sig i vårt folk på riktigt. På ett djupare plan än den vardagliga frestelsen och onda böjelsen som vi alla delar. Som vi delar med våra förfäder. Vi får lära oss av våra brittiska bröder och systrar. Att inte ge sig, inte ge upp kampen för det goda, även när alla omkring dig vill utplåna dig. När de enar sig så måste vi kunna göra detsamma. Det är vårt folks framtid som står på spel. Vi får resa korsets tecken, vårt segertecken, och marschera mot den stigande morgonsolen som är vår Herre Jesus Kristus, vårt segerrika offerlamm.

Ärkebiskop +Karlsson