Arbroathdeklarationen
Skottlands självständighetsförklaring från 1300-talet visar på kopplingen och arvet mellan Europa och det bibliska Israel
Följande är en artikel från Australian Identity Church översatt till Svenska
Arbroathdeklarationen är ett brev som skrevs år 1320 av skotska baroner till påve Johannes XXII. I brevet hävdar de Skottlands självständighet från England och erkänner Robert I av Skottland (eller Robert the Bruce) som dess rättmätige kungen. Det betraktas som ett grundläggande dokument för skotsk nationalism och har jämförts med den amerikanska självständighetsförklaringen.
Dokumentet påstår att skottarna härstammar från israeliterna som korsade Röda havet. Skrivet av adelsmän under Robert the Bruce, spårar det deras ursprung från "Stora Skytien" till Skottland via Spanien, 1 200 år efter uttåget ur Egypten (ca 250 f.Kr.).
Här är ett utdrag ur dokumentet:
De färdades från Stora Skytien via Tyrrenska havet och Herkules stoder, och bodde under lång tid i Iberien [1] bland de mest vilda stammar, men kunde inte kuvas av något folk, hur barbariskt det än var.
Därifrån kom de, tolv hundra år efter att Israels folk korsade Röda havet, till sitt hem i väster där de fortfarande lever i dag.
Detta ses som tydligt bevis på att skottarna såg sig själva som en del av Israels förlorade tio stammar, som fördrevs av Assyrien (2 Kungaboken 17:23).
Ytterligare bevis som kopplar skottar (och kelter) till Israel inkluderar:
Kulturella och språkliga paralleller
Iakttagande av kostlagar liknande 3 Mosebok 11 (undvikande av vissa köttsorter).
Stamstrukturer och klansystem som speglar Israels stamsystem (4 Mosebok 1).
Användning av tartan (rutmönstrade tyger), som liknas vid "manteln i många färger" (1 Mosebok 37:3).
Det gaeliska ordet ”Scot” kopplas till ”Skyth” eller ”Sacae”, med anknytning till ”Saxon” – vilket sägs härstamma från Isak (1 Mosebok 48:16). Namn som "Scotia" reflekterar också ett israelitiskt arv. Leinsterboken (från 1100-talet) och andra irländska/skotska annaler hävdar härkomst från skytiska eller egyptiska gestalter som ”Scota”, vilket tolkas som en referens till israelitiska migrationer via Egypten (2 Mosebok).
Ödets sten (Lia Fáil)
Sconestenen, som användes vid skotska kröningar, sägs vara Jakobs huvudkudde (1 Mosebok 28:18), förd till Skottland via Egypten, Spanien och Irland av israelitiska ättlingar.
Legender i skotska krönikor (Forduns Chronica Gentis Scotorum) kopplar stenen till Gathelus och Scota, ett par med påstådda egyptiska/israelitiska band – ytterligare bevis för Israels migration till Skottland.
1 Mosebok 49:10 ("Spiran skall inte vika från Juda") tolkas som att den uppfyllts i det skotska kungahuset, med stenen som symbol för förbundets kontinuitet.
Tidiga kristna traditioner i Skottland
Tidig skotsk kristendom, etablerad av personer som Columba (500-talet), betonade Gamla testamentets seder, vilket antyder ett israelitiskt andligt arv.
Apostlagärningarna 2:39 ("Ty löftet gäller er och era barn och alla dem långt borta...")
"Dem långt borta" tolkas som de fördrivna israeliterna i Europa, inklusive i områden som Skottland, som fick evangeliet tidigt (genom Culdees munkar).
Ytterligare verk som Anglo-Saxon Chronicle och Historia Brittonum (av Nennius) beskriver våra förfäders migrationer (anglosaxare, saxare, kelter) till Brittiska öarna. I dessa verk kan man tydligt se kopplingen till skyterna, och därmed till israeliterna.
Ytterligare bevis inkluderar profetior i skrifterna (Hosea 1:10, Jesaja 43:5–6), kulturella likheter (keltiska seder, språkliga länkar), traditionen om Ödets sten (1 Mosebok 28:18), samt tidig kristen praxis i Skottland (Apostlagärningarna 2:39). Allt detta stämmer överens med Arbroathdeklarationens påstående om skytiskt/israelitiskt ursprung.
Jag har gjort detaljerade inlägg som kopplar skyterna till de landsförvisade israelitiska stammarna – dessa kan du läsa här.
Du kan också läsa hela deklarationen själv här.
Blod & Ära
Hälsad vare Kristus